Text och bilder: Carmilla Floyd

Mitt på bordet står en låda märkt ”Parkerade idéer”. Idésprutorna i gruppen: Britt Dahlström och Elin Liljemark från biblioteket, Helena Unosson och Karin Alsing från familjecentralen och kulturstrategen Vicki Klaiber Svensson, har fått tvinga sig själva att vänta med idéerna under den utforskande fasen i Bokstart – Idélabbet. 
– Det har varit nyttigt för oss! Fast några små idéer har vi smugit in ändå, såna som vi bara inte kunde vänta med, erkänner förskolläraren Karin Alsing.

Arbetsgruppen träffas ofta, och bokar upp flera möten långt i förväg för att undvika bortfall.
– Ulricehamn är en liten stad, vi har nära till varandra och kontakterna, det är lätt att vara synkad, tycker Vicki Klaiber Svensson. Mellan mötena delas mobilbilder, länkar och tankar i en intern Facebookgrupp.

Varje medlem i gruppen har fått ett artistnamn.
– Vi tänkte lite som Spice Girls, förklarar Vicki, som går under namnet U-talk. Karin är till exempel U-Sing, Elin är U-Brain och Helena är U-play. Det ska vara roligt och kreativt. Det är bra för sammanhållningen och lekfullheten.

Med på dagens möte är bibliotekets och förskolans chefer; Anna-Lena Johansson och Malin Molid Svenningsson, för att få en uppdatering. Vicki Klaiber Svensson berättar att gruppen har haft flera möten med Gustav, gruppens coach från Innovationsguiden på SKL.
– Vi försökte först på Skype men nu använder vi Messenger. Det fungerar jättebra. Han ger tips och råd på vägen och uppmuntrar till avgränsning. Det hjälper oss att ”kärna ur” det viktigaste.

Efter den första utbildningsdagen med ledarna på Innovationguiden var gruppmedlemmarna lätt förvirrade, minns Vicki.
– Det kändes lite flummigt, för att vara ärlig. Men det klarnade och har faktiskt varit befriande. Då, på mötet sa ledarna att 40 procent skulle läggas på utforskande Det är ungefär vad vi har gjort nu, och vi börjar känna oss mätta, precis som de förutspådde att vi skulle.

Hittills har ett 20-tal intervjuer, fem observationer och några enstaka hembesök genomförts.
– Det kändes allmänt knepigt att hoppa på folk på stan eller McDonalds. Vi är inte vana vid det. Vi har begränsat med tid och svårt att veta när det är läge. Därför började vi med folk vi kände eller kände till, säger bibliotekarien Elin Liljemark.
– Jag frågade min granne, en lastbilschaufför, om jag fick komma över på en kaffe och prata om språkutveckling, säger Vicki Klaiber Svensson. Han tyckte först inte att han hade något att säga, men det hade han ju! Det visades sig att han knappt läser böcker, men pratar jättemycket med sina barn, sätter ord på allt de gör i vardagen. Ta på stövlarna, knäppa koftan och så vidare. Det känns jättebra att kunna stödja sig på citat om vad användarna vill och behöver, med deras egna ord.

Förskolläraren Karin Alsing tycker att det har fungerat bäst att undersöka och intervjua i varandras verksamheter.
– På Familjecentralen har jag en tydlig funktion och uppgifter att sköta. Det känns svårt att sätta sig och intervjua eller observera. Men när Elin från biblioteket kommer hit går det däremot jättebra.
– Det är svårare att vara som en mus i ett hörn i sin egen verksamhet, instämmer Vicki.

Gruppen har observerat användare i många olika sammanhang, även under besök i andra kommuner, som på Stadsbiblioteket i Göteborg. Var ställs barnvagnarna? Hur rör sig barn i rummet och vad gör de? En observation är att när böcker ligger slarvigt, huller om buller, verkar både barn och föräldrar mer villiga att plocka upp en bok och börja och läsa.
– Vi ser massa saker med nya ögon nu, säger Elin Liljemark.

Efter arbetsmötet är det dags att pröva en ny metod från Innovationsguidens verktygslåda. Elin och Vicki ska gå på ”Safari” på Familjecentralen och biblioteket. De börjar med att filma öppna förskolans lokaler, i knä- och axelhöjd. Vad ser barnen som vuxna inte ser? Vad ser barnet när de kikar över mammors och pappors axel? Sedan krälar Vicki runt på golvet och känner efter var det är kallt och varmt, mjuk eller hårt. Och fult!
– Vi vill se våra invanda miljöer med det lilla barnets ögon, underifrån, förklarar Vicki och lägger sig raklång på en skramlande biblioteksvagn. Elin skjuter på och de rullar genom familjecentralen, ut på gatan och in i biblioteket medan Vicki filmar med mobilen. Mest ser hon lysrör och perforerade takplattor, men ibland blänker det till av färg och form. En snurrande mobil och ett snöre med regnbågsflaggor bryter monotonin.

Musik i filmen: Happy Sounds by Mativve

Efter safarin diskuteras nya insikter.
– Den där skogsmålade pelaren fungerar bra, tycker Elin. Men tygormarna borde flyttas.
– Vi behöver fler hängande saker. Mycket sitter på fel höjd, funderar Vicki. Och den där trasiga taklampan måste åtgärdas innan den ramlar ner i huvudet på någon!

Senare delar Vicki filmklippen från safarin i den interna Facebookgruppen, så att alla i arbetsgruppen kan reagera och bidra med tankar. Nu är utforskningsfasen avklarad och alla ser fram emot att börja bygga, ändra och prova nytt. 

Ingen har upplevt något större motstånd från kollegor.
– Biblioteket är kanske lite långsammare, men det går, sakta men säkert, menar Elin. Vi behöver prata in det och möta oro och skepsis. Bibliotekarierna ska gå från att ha stått bakom en disk till att vara ute och röra sig på golvet, möta besökarna där de är. Det är lätt att varje förändring ses som ett problem. ”Andra sorters mattor, vad säger Städet om det?” är väl en typisk kommentar. En del tror att det bara är ännu ett projekt, som kommer att  ta slut. Men vi ser ju att det är början på något nytt som ska bli en naturlig del av verksamheten.

Satsningen på Bokstart – Idélabbet kom i samma veva som ett nytt bibliotek med en avdelning för de allra minsta planeras i Ulricehamn. Det blev en naturlig utgångspunkt för arbetet.
– Vi behöver veta vad användarna verkligen vill ha, och kan utforska och testa försiktigt i det gamla skruttbiblioteket. förklarar Vicki.

Snart är det dags för nästa möte på Innovationsguiden, när arbetsgrupper från olika delar av landet berätta om sitt arbete och ta nästa steg.
– Vi ska ”tratta ner” allt vi gjort till två huvudpunkter och ett antal insikter innan vi börjar bygga ”prototyper”. Men vi måste inte vara färdigtrattade när vi åker till Stockholm, säger Vicki. Det är skönt i det här projektet att det inte går att göra fel. Vi får prova oss fram och hitta egna vägar. Själva metoden borde vi använda jämt, i alla verksamheter.

Innan gruppen börjar bygga prototyper ska en sista observation göras.
– Imorgon är det knattedisco på biblioteket, för barn upp till sex år. Det är ett av relativt få tillfällen då många pappor kommer, så då är vi på plats, lovar Vicki.

Frida Abelson är föräldraledig med sonen Thor, nio månader. Vid ett besök på Familjecentralen ställer hon upp när Vicki Klaiber Svensson ber om hjälp. Vicki provar Innovationsguidens metod Användarresa, och vill veta hur Frida och Thors dag har sett ut fram till att de klev in på Familjecentralen.
– Jag bor ju här med mina barn, och vill gärna hjälpa till att göra miljöerna ännu mer användarvänliga, säger Frida. Det är positivt att kunna bidra till utveckling. Det är ju så det ska fungera i en demokrati, alla är delaktiga.



Duaa Sulyman sitter i öppna förskolans soffa med Elin, två månader. Pappa och Elins storasyster är en bit bort, i en stor cirkel med föräldrar och barn som väntar på att sångstunden ska börja.

– Vi pratar tre språk hemma, berättar Duaa för Familjecentralens Helena Unosson. Arabiska, engelska och svenska. Min dotter klarar alla tre, men ibland måste jag blanda två eller tre språk i en mening för att hon ska förstå!

Med i gruppen:
Britt Dahlström, bibliotekarie
Elin Liljemark, bibliotekarie
Helena Unosson, föräldrastödsutvecklare
Vicki Klaiber Svensson, kulturstrateg
Karin Alsing, förskollärare