Tio sätt att utveckla språket

Det är viktigt att barnet har sin uppmärksamhet på det du pratar om. Då ökar chanserna att barnet verkligen förstår vad du säger. Pröva att följa barnets intresse i leken eller utforskandet av omgivningen, och ge barnet ord för vad det upplever.

Precis som en berättarröst i en film kan du sätta ord på vad barnet gör, tittar på, håller i, pekar på och så vidare. I sådana situationer har barnet redan sin uppmärksamhet riktad mot det du beskriver, vilket ökar chanserna att barnet kopplar dina ord till rätt betydelse. Dessutom kommer det du säger att handla om något som barnet tycker är intressant eller roligt.

När du läser med barnet har ni också ett gemensamt fokus, vilket gör högläsning till ett bra verktyg för språkutveckling. Du behöver inte läsa precis som det står – du kan även peka och berätta fritt till bilderna. Använd det språk som du känner dig mest bekväm med.

Utgå gärna från barnets kortare mening men förläng gärna med något ord. Barnet förstår då det mesta av det du säger, samtidigt som du ger barnet möjlighet att lista ut vad det okända ordet betyder. Om barnet exempelvis pratar i enstaka ord, kan du själv använda många två- och treordsmeningar: ”Titta! Ett tåg! Tåget åker snabbt. Säger tut tuuut!”.

Om du har mycket information att ge, dela då upp den i flera korta meningar så blir det lättare för barnet att bearbeta innehållet. Du kan till exempel säga: ”Vi ska åka bil. Vi ska handla. Sedan ska vi hämta storasyster. Kom, nu går vi till bilen!” i stället för ”Nu ska vi sätta oss i bilen och först åka till affären och handla och sedan hämta storasyster på för skolan.”

Precis som med en bebis kan du effektivt fånga ett större barns uppmärksamhet med variationer i kroppsspråk och röst. Du kan även använda detta för att förstärka och framhäva viktiga ord. De melodiska och rytmiska delarna av talet hjälper barnet både att uppfatta orden och att lagra dem i minnet.

Det är till exempel mycket lättare för ett barn att registrera var ordet ”molnen” börjar och slutar om du betonar det lite extra, som i ”Ser du alla MOLNEN?”. Jämför med vuxental där orden ofta flyter ihop (”Serduallamolnen?”). Du kan underlätta språkförståelsen ännu mer genom att använda mycket gester, så att barnet får både höra och ”se” orden. Du kan till exempel visa med armarna hur stort eller litet något är, slå ut med händerna när något är borta eller se ut som om du fryser när något är kallt.

Gör det till en vana att upprepa nya eller svåra ord för barnet, gärna i flera korta meningar efter varandra. Säg till exempel: ”Kom! Vi ska städa. Städa leksakerna! Titta, pappa städar. Vad fint det blir! Kan du hjälpa mig att städa?”

På det sättet får barnet höra ordet ”städa” i fyra sorters meningar, alltså fyra exempel på hur ordet kan användas. Barnet förstår att ”städa” är något man kan göra när man har lekt med leksaker, något man kan göra tillsammans, och något man kan göra fint. På det här sättet får barnet flera ledtrådar till ordets betydelse.

Många ”krokar” att hänga upp ordet på gör det även lättare för barnet att minnas ordet och använda det själv längre fram.

I stället för att fråga”Kan du säga bil?”, kan du pröva att ställa frågor som kan besvaras genom att peka. Till exempel ”Var är fönstret?”. Det blir roligare för barnet och innebär även en möjlighet att lära barnet ett nytt ord, eftersom du kan peka på föremålet själv om barnet inte gör det.

Om barnet har kommit lite längre i sin språkförståelse kan du ställa mer utmanande frågor som ”Kan du hitta något som har en motor?”, ”Ser du något mer djur med svans?” eller ”Var är bilens däck?”. Detta hjälper barnet att uppmärksamma detaljer och få ord för dem – ett suveränt sätt att utöka ordförrådet.

Med barn som redan uttrycker sig i meningar kan du gärna ställa frågor som ger utrymme att svara på olika sätt och öppnar för samtal. När ni städar undan leksakerna kan du till exempel fråga ”Var ska vi lägga gosedjuren?”, och sedan bygga vidare på barnets svar genom att kommentera eller ställa följdfrågor.

Om barnet inte svarar fyller du i själv: ”Kanske här … Apan vill ligga överst! Och hunden vill också vara med”. Genom att själv svara på frågan, i stället för att kräva ett svar av barnet, avdramatiserar du pratandet.

Om barnet endast uttrycker sig i enstaka ord kan du pröva att ställa frågor med valmöjligheter i. Välj ämnen som barnet är intresserat av eller som du vet att barnet har en åsikt om. Exempel kan vara ”Vill du ha vatten eller mjölk?” eller ”Ska vi måla eller leka med lera?”.

Genom att du först har sagt orden blir det lättare för barnet att själv använda dem i sitt svar.

Det är väldigt lockande för ett barn att interagera med en vuxen som har roligt själv. Så bjud på dig själv, le och var inte rädd för att vara lite fånig.

Visa med hela kroppen när något är spännande eller roligt och skratta mycket med barnet. Använd gärna roliga uttryck och ljudeffekter som oj, wow, äsch, pang och så vidare. Dessa ord är enkla att härma, vilket gör dem särskilt lämpade för barn som ännu inte talar många ord. Uppmuntra alltid barnets egna försök att uttrycka sig, med eller utan ord.

Rätta och kommentera inte barnets sätt att prata. Om barnet exempelvis använder fel grammatik (”en stor hus”) är det bättre att omformulera yttrandet och ge tillbaka det till barnet (”ja, ett stort hus!”). Samma sak gäller uttal – om barnet säger ”dä lallen” och pekar på nallen, kan du svara ”där är nallen”.

På det sättet får barnet möjlighet att jämföra sitt yttrande med en ”mall”, vilket hjälper barnet att närma sig ett mer vuxenlikt sätt att uttala ord och forma meningar. Den här strategin ger även barnet bekräftelse på att du har förstått budskapet. Du riskerar heller inte att störa samtalet så att barnet glömmer vad ni pratade om eller tappar lusten att fortsätta.

Du kan också pröva att bygga ut barnets yttrande. Då visar du hur man kan uttrycka ungefär samma sak lite mer detaljerat. Det kan låta så här: ”Ja, vilket stort gult hus. Det är jättehögt.” eller ”Där är din nalle! Så mjuk den är.”.

Det räcker att du lägger till ett par ord i dina egna mening ar. Då låter du barnet höra många meningar som är snäppet svårare än barnets egna, alltså på en nivå som barnet är på väg mot att själv klara av. Det ökar chanserna att barnet för söker imitera dig. Med tiden kommer barnet på egen hand att börja sätta ihop liknande meningar. Barn måste höra för att kunna göra.

Det tar ibland tid för ett barn att ta in och bearbeta det som sägs. Om du som vuxen pratar på utan avbrott ger du inte barnet en chans att svara.

Ge barnet utrymme genom att själv sakta ner, ta pauser och vänta. Försök att leta efter och uppmärksamma barnets alla försök till kommunikation, och visa att du är intresserad av vad barnet har att säga.

Ett användbart sätt att locka barn till att uttrycka sig mer är ”jag undrar”-knepet. Det fungerar ofta bra med barn som har kommit lite längre i sin språkutveckling, och det kan användas i alla möjliga situationer. När du leker med barnet kan du i stället för att fråga ”Är hästen hungrig?” pröva att säga ”Hmm…Jag undrar vad hästen ska göra…”. På så sätt känns frågan öppnare, och du kan få barnet att berätta mer. Då pressar du inte barnet på ett svar, vilket kan göra det mer lockande för barnet att kommentera det du säger.

Att som vuxen ”göra tvärtom”, som att ändra lite på en rutin, lockar ibland fram fler ord hos barn som inte pratar så mycket.

Du kan till exempel pröva att pausa mitt i en aktivitet, eller bara lägga fram lite av någon mat som barnet gillar. Se frågande ut och vänta tills barnet ber om mer. Då skapar du en situation där poängen med att kommunicera blir väldigt konkret. Om barnet inte säger något visar du med en modellmening hur man kan säga, till exempel ”Mera hallon!”. Kanske imiterar barnet dig direkt, eller vid ett senare tillfälle.

Du kan även göra något lite tokigt för att locka barnet att reagera. Pröva att sätta på barnet skor utan strumpor, eller sätt strumporna på dina egna händer. Vänta på att barnet kommunicerar felet till dig. Om barnet inte gör det, kan du svara med en modellmening, som ”Oj, glömde strumporna!”.

Du kan också skoja till det när ni sjunger en sång eller läser en välkänd bok genom att pausa inför sista ordet i en strof eller en mening. Se förväntansfull ut och vänta lite innan du fortsätter, så kanske barnet fyller i.